Livet i en berg- och dalbana

Livet är som rälsen på en berg- och dalbana och jag är den där vagnen som lugnt och kontrollerat tuffar upp mot toppen, för att nästa sekund störtdyka ut mot okänd mark. Precis när jag är påväg att dra ur spår och krossas i marken, lyckas man svänga upp på banan, få ny fart och tuffa uppåt igen.

Säsongen är slut och det är dags för kroppen att gå in i komaläge i några veckor för att sedan vakna upp och vara redo för en tuff vintertränings period. Jag kan väl säga att det vart en blandad kompott på sista tävlingarna på året. Jag kände mig i riktigt bra form de senaste veckorna. SM helgerna gick inte enligt plan, jag hade farten men tekniken svek mig, eller snarare skallen. Jag var inte tillräckligt lugn och cool och lyckades inte få ut det jag ville. Men målet var att prestera på världscupavslutningen i Schweiz som ägde rum veckan efter SM. Jag hade rätt höga förväntningar på långdistansen, dels för att det var så häftig terräng och att det var en supertuff bana som väntade. Kan det ha varit på grund av höjden eller att jag bara var för ovan att totalt döda benen i första backen? Men loppet vart en mardröm, kroppen total strejkade och jag valde fel vägval på alla långsträckor, vilket jag tappade otroligt mycket tid på. Hur som helst, vart det en riktig flopp för min del. Jag var i stort sett medvetslös andra delen av banan.
Dagen efter var det dags för medeldistans och förväntningarna var väl inte direkt höga efter misären dagen innan. Jag var mest förbannad för att jag inte slet mer, varför var jag sån jäkla mes? Jag hatar att ge upp. Så idag skulle jag bita ihop. Hur ont än benen gjortde, hur mycket misstag jag än gjorde så skulle jag ge mig fan på att slita, hela vägen in i mål. Jag bestämde mig också för att vara så noga att det inte fanns utrymme för misstag, jag satt på mig flytväst med livrem och hela jäkla skiten. Nu får det vara bra med misslyckade lopp. Jag är ju så mycket bättre än så här.

Så släppte det. Min hjärna och mina ben bara slet tillsammans och maskineriet gjorde sitt jobb. Otroligt skönt. Det räckte till en 4:e plats, bara 20sek från 3.e platsen. Vilket jag är supernöjd med. Jag är mest nöjd med att jag fick visa för mig själv att jag har den här nivån i skogen. Jag kan ta fram surfbrädan och glida över den där brutala vågen som dagen innan sköljde över mig och drog mig under ytan. Jag kan ANDAS! Tack för det😊

Sista tävlingen var en sprintstafett, jag var uttagen att springa första sträckan i första laget. Vilket kändes extra kul eftersom jag ville visa för mig själv och alla andra att jag klarar det. Speciellt efter VM. Jag var nervös men bestämde mig till sist för att jag är stark som ett djur och jag bara skiter i alla andra och kör mitt eget rejs. Redan i början tog jag kommandot, kände att jag ville styra idag. Efter varvning ligger jag ensam i tät. Jag var så inne i min bubbla att jag bara körde på. När jag kosade mållinjen och fick se Gustav Bergmans leende när jag kom in ensam i tät, var jag så himla glad. Jag tänkte att det var helt sjukt att jag inte gjort bort mig och ballat ur. Att det var helt stört skönt att få avsluta säsongen på det här sättet…
Tills en snubbe vinka in mig åt sidan. Han påstår att jag har sprungit i en grusgång på ett olivgrönt område istället för den gången bredvid som var tillåten. Jag kan inte minnas detta eftersom det enda jag var fokuserad på var att springa längs med ett hus. Så klart hade snubben helt rätt, jag har varit inne på förbjudet område, jag tjänade ingenting på det och jag hade ingen aning om det för än när jag stämplade i mål.

Jag vart inte speciellt glad över denna lilla nyhet. Det värsta som finns är att springa i ett lag med andra och göra bort sig, eftersom det blir så många som påverkas. Som tur var så sprang vårat andra lag superbra och vann ändå, men min besvikelse var ändå total.
Under medeldistansen gjorde jag en rejäl vurpa och kände att hela bröskorgen knäcktes, dock kunde jag fortsätta utan problem. Nu när världscupen slut och det var dags för oss att åka vidare på läger inför EM nästa år. Redan första dagen kände jag att kroppen började bli tjurig. Jag hade smärta i bröstet och det inte gick att sova på nätterna. Lägret var som vanligt kul men kroppen sa ifrån och när jag kom hem så vart jag riktigt sjuk.

Nu är det dags att läka och ladda om. Jag har förmodligen en spricka i bröstbenet eller inflammation mellan revbenen. Men nu är det full fokus på att jobba och ta ikapp allt jag missat. Jag är tillbaka på verkstaden och kör på med jobbet på gymmet. Nästa vecka ska jag tillbaka till Leksand och gå i skolan, det känns skönt att få tänka på annat än träning.
Den här veckan var även Moa Gustafsson hos mig och fotade mitt silver. Tanken är att göra om min hemsida. Här nedan kommer lite fräscha bilder hon tagit!

Summan av det hela får väl ändå bli: Hurra! Jag har gjort min bästa säsong någonsin, slutade 9:a i totala världscupen! Fett! Bajsmackor dyker alltid upp, man blir jävligt förbannad och besviken men man måste låta de där ögonblicken som är sådär sjukt jäkla goa bara lysa över skiten. Det kommer alltid vara höga toppar och djupa dalar och Ohlsson kanske är expert på att dyka men hon är nog fasen ännu bättre på att studsa upp igen!!

 

Energiboost

Nu jävlar är den här rödtotten on fire. Saker och ting kickas igång och nya dörrar öppnas. Jag är fylld av energi och nya ideér.

I augusti började jag min nya utbildning som heter Kreativt Entreprenörskap. Det är en distansutbildning från Folkhögskolan i Leksand. Dock ska du vara på plats i Leksand en vecka varje månad. Första veckan bodde jag hemma hos Anneli och Anders i Borlänge, vilket var grymt. De bjöds på riktigt fina träningar i tuff terräng och härlig familjestämning om kvällarna. Jag kände mig verkligen välkommen.

Dagarna i skolan är helt fantastiska. Jag har nog aldrig varit med om att det är så mycket kreativa och idésprutande människor på en och samma plats. Allt känns så otroligt nyttigt för mig och mitt företagande. Jag blir så galet peppad att dra igång min verksamhet och ta tag i alla bitar som legat och väntat medans jag utbildade mig inom hantverket.

Egentligen har jag ju redan gått sex år på distans från Leksand, men då har det varit igenom Yrkeshögskolan. Då har jag läst som Silversmedslärling, Ciselör och Juvelfattare. Nu är det dags att baka ihop alla delar och ta tag i ekonomin och marknadsföringen.

Efter en vecka på läger i Norge (vilket innebar 90% sjukstuga för mig), jobb på atéljen och gymmet och en tuff Lång-SM helg i Örebro, är det dags att åka tillbaka till Leksand och skolan. Den här vecka bor jag hos Tove i Falun. Vi har så mycket planer: här ska tränas, planera vinterns tuffa pass, inreda lägenheten, tagga SM och världscup. Så ska det såklart gå i skolan också:)

Hur som helst kommer de kommande veckorna bli grymma. Jag är så peppad på att dra igång mitt företag och att kriga på de sista tävlingarna denna säsong!

Let’s get this party started!

Dags att öppna ”Korvmoj”?

Hösten 2013 satt jag och funderade på mitt liv. Jag gick som Silversmedslärling hos farfar, jobbade extra på Saucony och hade precis kommit med i seniorlandslaget. Det var ungefär lika flaxigt som nu, men jag hade betydligt mindre kunskap om det mesta. Under den här perioden var jag sambo med min vän Rebecka Adolfsson. Jag hade precis bestämt mig för att ta tag i min orienteringssatsning och insåg att jag behövde hjälp med tekniken. Tankarna flög runt på folk som jag kände och vem som skulle kunna tänkas ta an en jobbig jäkel som mig själv. Till sist säger Rebecka att hon vet en kille som skulle tycka det var superkul att hjälpa mig. Erik Ivarsson Sandberg!

Ja vem var då den här snubben hon rekommenderade. Inte en blekaste aning, jag hade inte ens sagt hej till killen innan. Han verkade ju superläskig och dryg var han säkert också. Varför skulle han vilja sitta och snacka orientering med mig? Galet!

Efter att ha skrivit ett lite halvt oklart meddelande till Erik på facebook, stod han där utanför våran dörr kl 6 på morgonen för att hämta mig. Vi skulle ut och köra morgonteknik innan jobbet. Pannlampan åkte på och i handen kramade jag en sjukt svår bana med en kontrollplock som Erik fixat. Eftersom jag blev supernervös så sa Erik till mig att jag skulle berätta allt jag såg, på så sätt kunde jag inte tappa kontrollen. Så körde vi, jag först med Erik tätt i ryggen. Efter passet ”buuurna” vi till jobbet, Erik körde mig till ateljén så jag skulle hinna jobba. En timme senare plinga det till i telefonen, här kom analysen (gps-rutt och en lång text om vad jag gjort bra och vad som kan bli bättre).

Så här fortsatte det. Sedan den hösten har Erik hjälp mig otroligt mycket. Jag förstod aldrig hur jag skulle göra när jag var junior, men nu gick plötsligt ljuset upp för mig. Erik fick mig att börja från början och skapa ett självförtroende i orienteringen. Hur som helst har jag aldrig riktigt fått chansen att tacka den här grymma killen. Han är så himla bra på så många sett. Jag kommer alltid vara otroligt tacksam att jag fick lära känna dig och att du tagit dig tid att hjälpa mig. Du är och förblir en stjärna Erik!

Så vad händer nu?
Som jag skrev så känner jag mig rätt tom efter VM. Jag måste prova någonting nytt. Det första jag ska göra är att lämna in mitt examensarbete i skolan och avsluta min juvelfattarutbildning. Sedan börjar jag en distansutbildning som heter Kreativt Entreprenörskap där jag ska få hjälp att starta mitt företag. På den här utbildningen behöver jag vara i Leksand en vecka varje månad. Då tänkte jag ta tillfället i akt att bo och träna med Tove Alexandersson. Jag ska också passa på att träffa Anneli som hjälper mig med den mentala biten. Jag och Tove pratade mycket under VM och hon var väldigt sugen på att hjälpa mig ta ett steg till. Nu kan vi träna tillsammans och jag kan förhoppningsvis hjälpa henne med lite sparring på passen också. Sedan har vi fått en ny teknikcoach i landslaget, vilket är självaste Theirry Gueorgiou, ”the master of orienteering” kan man väl säga. För att jag ska bli bättre och nå nästa nivå tror jag att jag måste ta hjälp av de bästa. Jag tror att både Tove och Theirry har massor att lära mig och jag är så taggad på prova någonting nytt.

Missförstå mig inte, jag har sjukt bra hjälp av Johan, Erik och Anneli och ska inte ändra allt men jag måste våga utmana mig själv för att bli bättre. Därför tänker jag ta åt mig pappas tips om eget företagande:
– Karro, om du ska öppna en ”Korvmoj” så ska du öppna den bredvid den bästa ”Korvmojen” i världen. Folk tycker det verkar dumt, men det är i själva verket ett vinnande koncept. Om du håller dig nära den lyckade ”Korvmojen” kan du se vad de är som gör att den är så lyckad och framgångsrik. Vad gör de som är så rätt? Varför går det så bra? Du kan glida på deras våg och försöka suga i dig hemligheten bakom att driva en lyckad business.

Let’s open that fucking KORVMOJ!

 

En rejäl jävla pannkaka

Ibland blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig. Livet går som tur är vidare ändå men man ska inte sticka under stolen med att det SUGER. Jag tänker tillåta mig själv att blir arg för att jag misslyckas, jag tänker tillåta mig själv att tycka det jag håller på med är meningslöst, jag tänker tillåta mig själv tappa motivationen för ett tag och jag tänker tillåta mig själv att lyssna på låten ”Värdelös” med Björn Rosenstöm på repeat i några dagar till.

När man satsar allt på ett kort är linan man balanserar på ut till det kortet väldigt tunn. Jag vet att det inte är rättvist mot mig själv att säga att jag är helt värdelös bara för att jag inte lyckas prestera just på en dag under ett helt år. Men jag tycker att jag är tränad både fysiskt, tekniskt och mentalt för att klara av att leverera när det gäller.

För mig så var det som att all träning jag gjort under alla år bara försvann över en natt. Jag åkte till VM med en ryggsäck full av kunskap. Sedan kastade jag mig själv ut på ett lopp med ett stort hål i botten på den där ryggsäcken. Det var som att allt bara läckte ut och det som fanns kvar när jag stappla över mållinjen var ett tomt skal. Jag förstår ju själv att detta inte är möjligt. Man kan inte bara tappa allt man lärt sig över en natt MEN det är möjligt att tappa självförtroendet över en natt.

På sprinten vart jag kanske lurad av mina egna spöken i skallen och satt mig själv i skiten. 11:a på VM är inte dåligt, men det här loppet är långt ifrån vad jag hade förhoppningar på att göra. Jag fick några dagar att ladda om innan långdistansen men ska jag vara ärlig så var dessa dagar bara fyllda av tung besvikelse över att inte få chansen på sprintstafetten som jag hade förhoppningar att springa. När väl långdistansen kom så kändes kroppen 100% redo för fight och taggad på att visa mig själv och alla andra att jag är tillräckligt bra. Trots en taggad kropp började jag hattigt och gjorde misstag. Jag tog en omstart efter första kontrollen och styrde upp tekniken igen. Nu kändes det riktigt bra. På väg till min 8:e kontroll kommer Helena Jansson ikapp mig, vilket var rätt väntat eftersom jag missat i början. Helt plötsligt fick jag för mig att jag inte hade koll på läget (vilket jag faktiskt hade) och att det bästa var att bara lägga sig i rygg på Helena och glida med eftersom hon förmodligen gått riktigt bra och hade chans på medalj. Vi gör ett extremt stort misstag och ingen av oss orienterar eller pratar med varandra. Helena skriker till mig i grönområdet:
– Karro, jag har inte koll!
Vilket jag tycker låter som:
– Karro, KOM!

Ja, detta ledde såklart till total katastrof. Helenas medaljlopp var förstört och mitt lopp med. Vi båda var otroligt besvikna på oss själva men vi kunde ändå inte sluta skratta när vi kom i mål. Varför släppte vi båda bara kartan? Varför sa vi inte ett smack till varandra under 7 minuter? Idioter!

VM 2017 är över och allt jag kan förknippa det med är kaos och tomhet. Det blev helt enkelt en rejäl jävla PANNKAKA av hela skiten. Jag tappade totalt motivationen till att träna på den här nivån och självförtroendet är i botten. Men samtidigt vet jag ju att jag kommer klättra upp där igen, ta fighten och visa både mina idiotiska hjärnspöken och alla andra att jag är BRA. För vem fan ger upp för att man misslyckas några gånger? Nä, jag säger som mina idoler Jerker och Björn Rosenström:

Jag satt en dag
Och tänkte att: ‘Nu slutar jag’
Jag sa till mig: ‘Nu får det faktiskt vara bra’
Men då kom jag att tänka på
Hur många som skulle bli glada då
Så då kovände jag
Och tänkte liksom så:

Jag tänker inte lägga av
Frivilligt hoppa i min grav
Trots att jag lever i ett hav
fullt av fula små pirayor som vill äta på mitt knä

Jag tänker inte lägga ner
och lämna festerna åt er
Nej, hur skulle det se ut?
Om sången plötsligt bara dog
och allt det roliga tog slut

Lyft dina vingar och flyg

Då var det dags… Det är dags för mig att bli klar med min första serie bestick, det är dags för mig att finslipa på de sista stenfattningarna för mitt examensarbete, det är dags för mig att vara nöjd med all träning jag gjort hittills och det är dags för mig att samla kraft. För nästa vecka är det faktiskt dags… Dags för mitt stora mål och årets roligaste fest.. VM i orientering.

Jag är i stort sett allt man kan vara: redo, AP nervös, hungrig på att tävla, laddad, kissnödig, tvivlande, säker, virrig, strukturerad, målinriktad, förvirrad, trygg, trött, as pigg, glad.
I slutändan spelar det ingen roll vad jag känner eller vad jag tror om mig själv. Det handlar bara om vad jag bestämmer mig för att göra just då, när jag står där på startlinjen och kastar mig ut i de okända. När jag står där nästa vecka så tänker jag ta fram de farfar alltid säger till mig innan jag ska tävla:
– Karro, var inte ängslig! Rädslan bromsar. Tänk att du är en fågel, en fri fågel. Nu är det bara lyfta dina vingar och flyga. Vad spelar det för roll om du kraschlandar? Då har du i alla fall vågat flyga!

IMG_2039

Fullt fokus

Nu händer det grejer på typ alla plan i mitt liv. Det är fullt ös med tävlingar, säsongen är verkligen igång och de börjar hetta till sig med viktiga tävlingshelger framöver. Samtidigt är jag på sluttampen av min utbildning som juvelfattare och ska börja köra igång mitt examensarbete som ska vara klart i augusti. På sidan av det så försöker jag hinna med lite jobb på gymmet och löpcoachningar. Dock känns det otroligt skönt att ha trappat ned lite på jobb och lägga all fokus på tävlingarna.

I helgen smäller det igång med VM tester i Estland och direkt efter det åker jag till Finland och springer världscup. Det känns otroligt kul att jag hittat en bra balans och att kroppen svarar fint. Nu ska jag bara inte glömma att njuta av de här tävlingarna. Det är så lätt att nervositeten tar över och jag glömmer att det faktiskt är det här jag längtat efter och verkligen vill göra.

Till examensarbetet då. För någon vecka sedan var min handledare Tomas på ateljén och vi diskutera vad jag ska göra för examensarbete. Till slut kom vi fram till att jag ska göra en kollektion med ringar där jag visar att jag behärskar alla de olika fattningarna jag lärt mig. Det betyder att jag kommer göra en sargfattning, riven kant, klo, faden och pavéfattning. Sedan är tanken att jag ska ställa ut kollektionen efter augusti.

Jag har haft mest problem med pavéfattningen eftersom det är så himla svårt när stenarna sitter så tätt. Därför chokade jag mig själv igår, när jag lyckas göra en sådan fattning med diamanter och briljanter. Jag satt och vela om jag skulle våga gå på den med så dyra stenar. Sedan dök farfars ord upp i min skalle: Var inte ängslig Karro, rädslan bromsar..
Då klunkade jag i mig sista koppen kaffe och körde rejset. Det gick ju riktigt bra!

IMG_1856

 

IMG_1815

 

 

Nytt och fräscht på hemsidan

Förra veckan hade jag min vän och superfotograf Elin på besök. Innan vi vart så vuxna och jobbar dagarna i ända så hade vi som standard att spendera fredagarna med foto och fika. Jag höll mig mest till att käka upp fikat och gnälla lite på hur jag ville ha bilderna medans Elin gjorde jobbet bakom kameran. Det känns faktiskt riktigt tomt här utan Elin på fredagarna. Men som sagt, förra veckan var vi back on track! Därför bjuder jag på lite fräscha bilder här nedan:

IMG_5290

IMG_5289

IMG_5288

IMG_5287

IMG_5286

IMG_5285

 

Mina herrar, ni vet inte vad ni missar!

Våren är här och det börjar äntligen bli lite vettig temperatur ute. I veckan är det fullt fräs med påskpynt och fjädrar för de flesta. Eftersom det är standard för mig att käka ägg, ha på mig fjädrar och kasta färg på saker och ting så är det inga konstigheter här.

Jag nöter på med stenfattning på verkstaden, har lite schyssta idéer på några nya förlovningsringar. Parallellt smider jag på besticken, den här gången är det en matsked som ska göras. Började med ett riktigt grovt stycke så det blev rätt tungt att forma den. Nu ska skopan planeras och sättas ihop med skaftet. Dessutom jobbar jag med en intressant beställning på ett halsband, tror det kan bli häftigt. Ja, lite bollar i luften ska man väl ha😉

I helgen sprang jag runt och spanade på lite stenar i Blekinge. Egentligen sprang jag orientering men jag kunde inte undvika att det myllrade av stenar. När jag åkte hem kom jag att fundera över varför inte så många män bär ringar med stenar? Det är ju as ballt! Därför bestämde jag mig för att göra en rejäl och brutal herring med sten i. Nu jäklar mina herrar, ska ni få ”habegär”!

IMG_1506

Knivskarp

Det luktar vår! Snart börjar växterna knoppa och de där härliga färgerna smyger sig fram i naturen. Jag är så peppad på att det ska bli lite ljust och muntert i det här kalla landet. Nu drar snart tävlingarna igång här hemma i Sverige, vilket ska bli grymt kul! Alltså är det dags att vässa besticken på verkstaden och skapa en skarp kniv tills tävlingspremiären;)

Som vanligt är det full rulle här på verkstaden. Jag jobbar vidare med sten fattningen, där jag skapar min nya kollektion med naturinspirerade förlovningsringar. Här nedan ser ni bilder på några av ringarna. Jag har fått lite bättre flyt med kanalfattningen, där det sitter fyrkantiga stenar infattade i en kanal som går inne i ringen. Riktigt klurigt att få alla stenar att sitta kvar och perfekt mot varandra. Sedan övar jag vidare på pavèfattningen, vilket jag fortfarande tycker är galet svårt. Här sitter stenarna väldigt tätt och det är bara en lite kula som håller fast dem.

Nu är det som sagt snart skarpt läge och vad passar då inte bättre med en riktigt skarp kniv. Jag har alltid velat lära mig smida bestick och gör därför en liten kollektion med en sked, kniv och gaffel. De är även tänkt att de ska vara inspirerad av naturen och dess former. Här är allt smidet med tunga hammare från en tjock silverbit och sedan fint planerat i skaftet. Jag här även filat ut mönstret för hand. Otroligt häftigt att få jobba på så gammaldags vis och se hur formen utvecklar sig.

IMG_1390

image1

All about nature

Ibland är känslan att jag är en rätt krokig, stark och lite småskum kvist. Men som farfar brukar säga så är det bra mycket roligare med en krokig pinne än en rak.

Dagarna rullar på för mig, jobbar på i atéljen i veckorna och köttar butik på helgerna. Resten av tiden är fylld av träning så jag hinner inte fundera så mycket på annat. Det är hur som helst så jäkla gött att få lite flyt på verkstaden nu, jag har massa nya roliga idéer. Förra veckan var jag och handlade nya stenar som jag ska fatta i smycken. Just nu är jag så inspirerad av naturens formen. Jag har en tanke att jag vill göra en ny kollektion med förlovningsringar där jag använder mig av alla fattningstekniker jag lärt mig och fångar upp former från naturen. Stenarna ska vara allt från glittrande diamanter till gröna turmaliner. Jag vill åt den här sköna formerna och strukturen från växer och rötter.

Parallellt med stenfattningen så jobbar jag med en kollektion bestick. Jag vart så peppad på dopskedar när jag fick prova på det här rejäla smidet. Sedan bestämde jag mig för att göra en sked, en gaffel och en kniv som är inspirerad av kvistar. Det ska se ut som du knäckt av en gren och när du håller i dem vill jag att du ska känna strukturen och tyngden. Här får jag jobba på gammaldags vis och riktigt rejält smide, så otroligt kul. Det är perfekt att mixa med stenfattningen eftersom det är så intensivt och pilligt. Jag gillar känslan av att jag måste va 100% fokuserad och strukturerad till att få gå på med tunga hammaren och använda all min kraft mot järn och töja silvret.

Här kommer lite bilder på några beställningar jag gjort och min första naturinspirerade sked:)

ring

tand

sked

sked1 (2)